11:01 24 Sep 2010

Häromdagen var jag riktigt nära att ta en fika med Brasse! Ni vet han med lattjolajbanlådan. Efter en lång vecka med snuva, halsont, sjukt barn och att i princip ha haft rum nr 15 på sjukhuset som ett andra hem, var det äntligen dags att checka ut! Tänk dig en hotellvistelse med en 1-åring på 5 kvadratmeter, med mat från krigstiden och ett kaffe ur en pumptermos som inte bara var kallt, utan smakade som om det var bryggt 1968 och uppvärmt i förrgår.

Man kan utan överdrift säga att jag var lite lätt fikasugen, inte bara på riktigt gott kaffe, utan en skön miljö och någon som inte bara säger ”ka” ”titta där” ”papa” och brummar med läpparna och leker bil. Det var då det hände! Jag stod helt plötsligt öga mot öga med Brasse. Jo jag vet ju att han bor i närheten och visst han är ju Brasse och det är ju inte Chevy Chase direkt, men ändå! Brasse! Vi stod precis bredvid varandra och skulle beställa varsin kaffe att ta med. Jag hade kunnat fråga – du Brasse, ska vi sätta oss vid vattnet och snacka lite och dricka upp kaffet? Men istället snurrade bara FEL, FEL, FEL och Svordomsvisan i huvudet på mig. Jag var för feg för att fråga – där rök kanske årets fika – tänk vilket skönt blogginlägg det hade kunnat bli! ”Fika med Brasse” som rubrik,  men men… fegheten vs nyfikenheten 1 – 0. /Matte